Del 4 av 6

Skolan behöver anamma ett förhållningssätt som innebär att undervisningen anpassas utifrån elevens förmågor och inte efter etikettering.

Att inte uppmärksammas eller ens accepteras av sina lärare och klasskamrater, att inte få förståelse för sin särart är en socio-emotionell katastrof för vilket barn som helst. Ju mer olika en individ är den grupp den befinner sig i, desto större sannolikhet att individen marginaliseras eller tom. stigmatiseras av gruppens majoritet på grund av de olikheter som föreligger och som överskrider gruppens normer. Det är av särskild vikt att lärare förstår att en sådan utsatthet kan få ödesdigra konsekvenser för individen över tid. Det kan ofta vara svårt att förstå särskilt begåvade personers tankar och logik, och tvärtom. Där är lärarens roll viktig. Oavsett pedagogiken så är lärarens acceptans och uppmuntran avgörande för hur en högt särbegåvad elev har det socialt.

Lika barn leka bäst sägs det och det kan inte nog poängteras då det gäller intellektuell förmåga. Om det skiljer för mycket i intellektuell förmåga, så har de inget eller väldigt lite utbyte av varandra. Särskilt begåvade barn behöver precis som vilket annat barn som helst, umgås med jämlikar. Tre kriterier behöver uppfyllas för att högpresterande och inte minst särbegåvade ska utvecklas så långt som möjligt

1. acceptans och förståelse av sina lärare
2. acceptans eller tolerans av sina klasskamrater
3. möjlighet att identifiera sig med och känna delaktighet med framförallt andra högpresterande och särbegåvade jämnåriga.

Samtliga delar:
Del 1. Synen på begåvning
Del 2. Barn gör inte som vi säger - de gör som vi gör
Del 3. Piska eller Morot
Del 4. Sociala Sammanhang
Del 5. Skolan och Skollagen|
Del 6.Våga fråga - orka Lyssna
Del 7. Hög intelligens hos andra kan vara narcissistiskt sårande