Skillnader

Här visas skillnader mellan den valda versionen och den nuvarande versionen av sidan.

--- upptacktes-barns-sarskilda-begavning [2022/01/16 09:34] – anita
+++ upptacktes-barns-sarskilda-begavning [2022/01/16 09:45] (aktuell) – anita
@@ Rad 20: / Rad 20: @@
 test.\\
-**5. Fann:** Tror sällan det är en händelse/situation som gör att man misstänker särbegåvning. För oss
+**5. Fanny:** Tror sällan det är en händelse/situation som gör att man misstänker särbegåvning. För oss
 handlade det om att sonen förvånade oss gång på gång från 15 månaders ålder. Ex att sonen
 pratade tre-ords-meningar vid 15 mån, var intresserad av bokstäver vid 20 månader osv. Kom med
@@ Rad 229: / Rad 229: @@
   * För övrigt har han ett oerhört gott omdöme och har alltid varit försiktig pga medvetenhet om risker. Han väntar med att göra tills han känner sig trygg med att han kan klara det.
+När det gäller mig själv har jag vetat att jag ligger högt IQ-mässigt och alltid har haft nästan skamligt lätt för mig i skolan och senare akademisk karriär. Däremot har jag på andra områden känt mig extremt korkad och oförstående inför en massa saker som de flesta människor ägnar sig åt, och det är först i vuxen ålder jag förstått kopplingen mellan det ena och det andra. Den diskrepansen känner jag också igen hos min son...
-När det gäller mig själv har jag vetat att jag ligger högt IQ-mässigt och alltid har haft
+**32. Cecilia:** Jag har ju förstått från början att M var smartare än genomsnittet. Tyckte dock inte det var så märkvärdigt. (Han lärde sig läsa först i 6årsåldern, vilket jag själv gjorde när jag var 4.) Allt gick bra fram till skolstarten men sedan blev det jobbigt med kompisar och mobbning. Eftersom han inte alls är verbal fick jag inte reda på så mycket - och eftersom vi har haft det tufft i.o.m. att hans pappa dog när M var 2, har jag letat förklaringar på helt annat håll.
-nästan skamligt lätt för mig i skolan och senare akademisk karriär. Däremot har jag på
+Jag önskar att jag hade fått tipset om särbegåvning i början av hans skoltid...\\
-andra områden känt mig extremt korkad och oförstående inför en massa saker som de flesta
-människor ägnar sig åt, och det är först i vuxen ålder jag förstått kopplingen mellan det ena
-och det andra. Den diskrepansen känner jag också igen hos min son...
-Nu slutar jag (för nu). Vill gärna läsa mer av era berättelser och erfarenheter!!! Tack för att
-detta forum finns och för att jag får vara med! \\
-Cecilia Jag harju förstått från början att M var smartare än genomsnittet. Tyckte dock inte det var så märkvärdigt. (Han lärde sig läsa först i 6årsåldern, vilket jag själv gjorde när jag var 4.) Allt gick bra fram till skolstarten men sedan blev det jobbigt med kompisar och mobbning. Eftersom han inte alls är verbal fick jag inte reda på så mycket - och eftersom vi har haft det tufft i.o.m. att hans pappa dog när M var 2, har jag letat förklaringar på helt annat håll.
+**33. Christin:** Det är som att läsa om min son och den här perfektionismen som gör att han gråter och bryter ihop när saker inte blir perfekta eller när någon missförstår hans avancerade förklaringar. Då vill han döda sig själv.\\
-Jag önskar att jag hade fått tipset om särbegåvning i början av hans skoltid...
+**34. Anna:** Min sons ilska och frustration riktar sig först både inåt och utåt, men sedan får jag trösta men oftast först när han själv ber mig om det. Men jag är osäker på om trösten gör att han känner sig bättre med det som inte blev som han tänkt? Men jag tror det...\\
-Cecilia Christin, tack för att du startade denna tråd, det blev så många givande berättelser. Mycket
-igenkänning men också att särbegåvningen tar sig så olika uttryck.
+**35. Peter:** För en tid sedan (när förskolepersonalen var på både sonen och mig om allt möjligt, och
-Görel Christin det är som att läsa om min son och den här perfektionismen som gör att han gråter
+de uppfattade honom som lat/bortskämd) då uttryckte han flera ggr om dagen att han var dålig och dum. Jag har diskuterat vidare med pedagogerna och fått förklara hur jag tycker mig se att sonen fungerar, att han är rädd för att misslyckas, och att lat är ett ord jag inte tycker stämmer alls på honom (och som jag har stora problem att någon använder om någon fyraåring alls för övrigt!). De har faktiskt lyssnat (jag har dock inte alls använt ord som begåvning). Jag har också själv vågat vara mer konsekvent i min lyhördhet efter att ha läst mer om både högkänslighet och särbegåvning, och skillnaden i sonens grundstämning
-och bryter ihop när saker inte blir perfekta eller när någon missförstår hans avancerade
+är enorm. Han blir fortfarande arg och frustrerad i specifika situationer, men han går inte runt och säger att han är dum och dålig och inte älskar sig själv. Nu är han glad när han vaknar, sugen på att komma igång med dagen och säger både nu och då att han är bra på ett eller annat.\\
-förklaringar. Då vill han döda sig själv
-Anna Hur gör du då Anna? Är han mottaglig för tröst? Min sons ilska och frustration riktar sig
+**36. Gustav:** Problemet är att sonen även till stor del riktar sin frustration utåt. Inte minst mot saken han blir arg på. Han förstör den då våldsamt och man blir så chockad att tyvärr reagerar jag då med att bli arg eller förfärad själv. Inte bra alls
-först både inåt och utåt, men sedan får jag trösta men oftast först när han själv ber mig om det.
-Men jag är osäker på om trösten gör att han känner sig bättre med det som inte blev som han
+**37. Birgit:** Han vill slå den som inte förstår. Då blir det svårt att trösta för man blir ju arg själv.
-tänkt? Men jag tror det...
-För en tid sedan (när förskolepersonalen var på både honom och mig om allt möjligt, och
+**38. Amanda:** Det är ju verkligen svårt med tålamodet ibland, och jag blir också många gånger oerhört
-de uppfattade honom som lat/bortskämd) då uttryckte han flera ggr om dagen att han var
+arg själv. Men det är uppenbart här hos oss att min ilska inte är någon framkomlig väg; tycker det hela då bara eskalerar och blir värre och värre... Har haft enormt stor nytta av Petra Krantz  Lindgrens blogg för att bättre försöka förstå och hantera utbrottssituationer på ett sätt som blir behagligare för både sonen och mig... Men svårt är det... Ibland lättare, men ofta svårt eller rentav supersvårt... \\
-dålig och dum. Jag har diskuterat vidare med pedagogerna och fått förklara hur jag tycker
-mig se att sonen fungerar, att han är rädd för att misslyckas, och att lat är ett ord jag inte
+**39. Zelda:** Letade desperat efter något som kunde förklara vår sons minst sagt jobbiga beteende och snubblade över en bok på biblioteket, minns inte nu vilken det var men den tog upp särbegåvning och det var bara "aha!" inte enbart för sonen utan även för mig själv, mina döttrar och min man. Det var så skönt att få ett namn på det, och inte bara allmänt dra till med "smart" eller "tidigt utvecklad", som inte är en uppenbar beskrivning av min son. Han är särbegåvad men lågpresterande på flera områden och hans särbegåvning tar sig ofta uttryck som kognitiva blackouter, utbrott och självömkan av stora mått. Han kan pendla otroligt snabbt i humör och bli rejält elak och våldsam. Och han är långsint som få! Ältar
-tycker stämmer alls på honom (och som jag har stora problem att någon använder om
-någon fyraåring alls för övrigt!). De har faktiskt lyssnat (jag har dock inte alls använt ord
-som begåvning). Jag har också själv vågat vara mer konsekvent i min lyhördhet efter att ha
-läst mer om både högkänslighet och särbegåvning, och skillnaden i sonens grundstämning
-är enorm. Han blir fortfarande arg och frustrerad i specifika situationer, men han går inte
-runt och säger att han är dum och dålig och inte älskar sig själv. Nu är han glad när han
-vaknar, sugen på att komma igång med dagen och säger både nu och då att han är bra på ett
-eller annat ·
-Görel Oj jag har inget bra svar på den saken. Problemet är att sonen även till stor del riktar sin
-frustration utåt. Inte minst mot saken han blir arg på. Han förstör den då våldsamt och man blir så
-chockad att tyvärr reagerar jag då med att bli arg eller förfärad själv. Inte bra alls
-Görel Och han vill slå den som inte förstår. Då blir det svårt att trösta för man blir ju arg själv
-Anna Ja, det är ju verkligen svårt med tålamodet ibland, och jag blir också många gånger oerhört
-arg själv. Men det är uppenbart här hos oss att min ilska inte är någon framkomlig väg; tycker det
-hela då bara eskalerar och blir värre och värre... Har haft enormt stor nytta av Petra Krantz
-Lindgrens blogg för att bättre försöka förstå och hantera utbrottssituationer på ett sätt som blir
-behagligare för både sonen och mig... Men svårt är det... Ibland lättare, men ofta svårt eller rentav
-supersvårt...
-Zelda    Letade desperat efter något som kunde förklara vår sons minst sagt jobbiga beteende
-och snubblade över en bok på biblioteket, minns inte nu vilken det var men den tog upp
-särbegåvning och det var bara "aha!" inte enbart för sonen utan även för mig själv, mina
-döttrar och min man. Det var så skönt att få ett namn på det, och inte bara allmänt dra till
-med "smart" eller "tidigt utvecklad", som inte är en uppenbar beskrivning av min son. Han
-är särbegåvad men lågpresterande på flera områden och hans särbegåvning tar sig ofta
-uttryck som kognitiva blackouter, utbrott och självömkan av stora mått. Han kan pendla
-otroligt snabbt i humör och bli rejält elak och våldsam. Och han är långsint som få! Ältar
 orättvisor (även inbillade sådana i veckor.