Innehållsförteckning

MYTER

Att vara särskilt begåvad har i alla tider betraktats som något mystiskt och ofta något galet, sjukt och kanske tom övernaturligt.
Illustration: Anita Hogeborn Kullander

Sådana individer "bara kan automatiskt"

Skicklighet förekommer aldrig utan avsevärd övning och träning. Det område som begåvade är framstående i har erövrats genom enorma mängder studier, övning och träning oavsett om det gäller akademisk kompetens eller praktisk skicklighet.

Det finns dock två aspekter av särbegåvning där automatik inledningsvis tycks spela en viss roll.

Matematiskt särbegåvade individer ser tidigt matematiska samband men kan inte nödvändigtvis verbalisera hur de vet vad de vet.

Likaså kan oftast även musikaliskt särbegåvade individer i unga år uppvisa en enastående musikalisk uppfattningsförmåga. De hör en melodi och kan sedan återge den på ett instrument kanske tom. med korrekt harmonik, utan att de har en aning om hur de gör det i fråga om musikteori.

Särbegåvade klarar sig själva och behöver inga särskilda insatser i skolan

Ett sådant antagande grundar sig på ringa förståelse för hur det kan vara att vara annorlunda i en annars ganska homogen eller ”strömlinjeformad” grupp.

Att vara litet annorlunda ses som exotiskt eller excentriskt men är ändå troligen som regel acceptabelt.

Att vara mycket annorlunda däremot tolkas snarare som ett hot och startar en mängd gruppdynamiska reaktioner.

Särbegåvning = Autism/Aspergers syndrom

Barn med Autism/Aspergers syndrom (AS) har liknande beteende som barn med högt IQ. Hur vet man vad som är vad?

Personer med AS lider av bristande förmåga till social interaktion (exempelvis känner sig olustiga och möter inte blicken), samt har begränsade och udda intressen och beteenden.

Barn med högt IQ kan ytligt påminna om personer med AS men deras avvikande intressen och beteenden kommer alltså av att deras särbegåvning gör att de kan ta upp intressen som är svåra och ovanliga för deras ålder. Källa: www.mensa.se